J Kammeraten
Nå så kom jag allt till Malmöt igen redan dagen etter Varnhem. Nu är det ett tag sedan dett utspelade sig men låt mig så förnimma tillfället. Säkerligen raljerande då detta upprättas i min skans i hemmet. Med vin. I tunnt fint ärvt glas. Tyskt vin dessutom. Rött sådant. Från Rheinhessen.
Det började som en vanlig dag. Varken varmt eller kallt, sol eller mul. Hade nog sovit ganska bra har jag för mig. Som vanligt gjorde jag mig tillrätta och färd åstad vid 09.00. Mot Hornborgarsjön och sedan ner mot Broddetorp där det köptes fika och läsk. Vidare Torbjörntorp och Karleby för att sedan ta mig till Mullsjö där natt skulle planeras. Det började regna ganska tidigt invid Hornborgar och det blåste såklart lite lättare motvind. Västgötaslätten är sådär icke trevlig. Eller ja nu har jag inte full koll på var slätten är men i alla fall området kring Falköping så låt oss kalla det falköpingsslätten med omnejd. Träffade två cyklister. Verkade vara ett par. Killen hade cyklar till Tunisien tidigare år. Han hade väskor från biltema. Hans billiga pakethållare i aluminium hade gått sönder. Jag förstår inte hur han klarade att cykla till Tunisien med sånt skräp. Tjejen var ute på tur för första gången, kanske sista sade hon. Tråkigt att höra. Men de verkade ha en fin resa och var glada tillsammans vilket såg ut att vara trevligt. Kul att prata med honom om längre turer.
Så fort jag kom invid Karleby började jag selvfölgeligt få Döblen vid Jutas i skallen. Inte för de fem öre kunde jag komma ihåg dikten i hela sin prakt men sen så kan jag ju inte heller påstå att det tagits någon Döblensmedicin den dagen. Tyvärr. Annars brukar jag alltid lyssna på Fänrik Ståls sägner på cyklingarna men boken följde inte med när nya mobilen fixades till. Nåväl, det kan läsas nu här hemma. Jag såg trots allt ett minnesmonument över fallna soldater på väg hem från återtåget 1808 i närheten av gränsen till Värmland från Bohus. Parantes.
Jag kommer ihåg att det inte hände så mycket mer under större delen av dagen. Följde Sverigeleden vilken är trevlig om man är ute efter små vägar. Antingen kom jag ihåg en av vägarna jag cyklade på eller så var det en hågkommelse från en fransk väg jag cyklade på som liknade den. Hur som helst så var det rak i någon km med en kraftig sväng i änden. På båda kröp en fjärillslarv över. Förra gången var den grön, denna gången brun. Ju mer jag tänker på det i efterhand så var det nog i vid floden Ognon i Frankrike.
Hur som haver. Det började bli tråkigt att cykla. Visst jag var i samma breddgrad som Halland så det flög steglister med mig längst hagar och staket och det var fint. Enar, ekar, kor och häst fanns också. Grönskande fält och hagar. Men det var så förbannat likt all annan cykling en gör om åren nere i skåne. Cykla 10 km, stöt på tio hus. Cykla tio km till, stöt på samhälle med 100 hus. Upprepa kommande dagar i sträck. Som det förbannade livet en lever vareviga dag. Samma trams i varje samhälle, samma trötta modeller av robottgräsklippare i varenda tråkiga trädgård. Det enda som ändras är papperskorgarnas utformning beroende på kommun och hemtjänstens bilmodeller och kommunlogotyper. Nej det var inte kul längre.
Jag kom på vid zenit att jag har ingift släkt vid Vätterns strand. Vid varje sommarslut i många års tid har vid gamman snackats såsom man gör. Jag tänkte tillfället i akt utnyttja kontakt. Tanken var att campera i trädgård över natten för att sedan dumpa packning och den lille söt där och ta mig till Jönköping för att sedan ta mig med tåg till Malmö och sedan hämta min lilla Astrid Adlercreutz dagarna efter. Jag skickade ett meddelande. Fick svar att kampering var bekräftad.
Gott! Jag åkte dit och hade trevligt. Kollade fotbollen och blev bjuden på öl och köpte mig en vegansk pizza som jag hämtade med en elcykel medan lille söt fick vila ruset av sig. Vi snackade lite och det visade sig att de skulle åka hem till ingiftningen dagen efter i sin husbil och att det fanns fint om plats för både mig och Fröken General. Det avslutade hela cykligen för 2021.
Eller ja det var egentligen tre avslutande punkter under färden.
Det egentliga, det planerade målet, var Flatruet. Det fick jag i sin strålande prakt. Då kände jag att det var väldigt vackert. Livet bjöd sällsam hänförande. Sen var det Brummen. Det var majestätiskt kraftfullt. Det gav livet mening. Sen träffade jag tysktalarna och det gav livet längtan.
Som jag längtar efter Iberiska halvön. I kan inte förstå! Alla km en avverkar där är olika. Drömmen om att få cykla i en stor montado igen kan bli verklighet 2022. Att få cykla Euskadi och Katalonien och hela Pyrineerna igen. Öknen och Andalusien. Få prata bruten europeiska längtar jag efter. Att få se romerska ruiner vart jag än vänder mig. Att uppfyllas av torr eukalyptus på alla deras perfekta vägar. Fy fan det kommer bli kul. Astrid lever för Iberien. Haha alla knäppa djur en ser på vägen. Här är det samma insekter och fåglar hela tiden. Där borta är varje djur ett nytt djur. Där är berg berg. En stiger inte 1800 meter utan spektakulära serpentiner. Här bara kör man rakt upp i linje 200 höjdmeter. Där vet en aldrig hur dagen slutar. Här vet en oftast hur den slutar. usch vad jag saknar mina iberer. Saknar kork, härfågel, sommargylling. Jag saknar 50 hästar som springer med mig längst vägen i en hage som är 500 m lång. Spanska ekoxar och okända ödlor ger spänning. Jag saknar hänsynsfullheten som lagar på 1.5 meters avstånd till cyklister ger. Skanderna är fint men pyrineerna är nog snäppet mer spännande. Nu ska jag sluta vintänka på Iberien…
Dags att dela av mig hur en bäst startar dagens cykling. Detta är en hemlighet jag haft i några somrar. Börja med att köa Sias tre topplistelåtar. Sen köar du dem så de spelas de första 45 minuterna av dagen. Sen klarar du dig bra. Fan vad hon kan sjunga. Detta gäller såklart alla dagar i veckan förutom lördagar då det är ring så spelar vi och sedan melodikrysset. Så det är först efter det en kan köa Sias låtar.
Saker som hänt som inte tagit upp tidigare:
- Såg en hästmamma som råkade bajsa på sitt föls huvud. Fölet såg väldigt förvånad ut. Nog jag också.
- Blev biten av en myra på delar endast män innehar. Myran bet sig fast så hårt att saker hölls i dess grepp när jag smärtsamt drog bort den. OBS. Stor myra. Stor smärta. Stor oro för efterverkningar. Det blev inga förutom förvåning över litenhets stora bitkraft.
- Gissar jag såg antingen några storspovar eller småspovar. Oklart vilken men vacker ändå. Spov är nog också namnet på den gotländske lotsen Röde Orm anställer för att komma till Österled har jag för mig. Röde Orm är min bästa bok.
- Såg antingen gröngöling eller gråspett sista dagen. Jag hoppas gråspett.
- Tysktalarnas förundran och vackra ord över sångsvanens sång och uppenbarelse var fint att lyssna till.
- I fem livsmedelsaffärer började kassapersonal prata engelska med mig. Jag svarade lagom artigt surt på svenska.
- Det finns mycket mer som jag inte kommer på nu.
Tillägg kan komma senare.
